2013 skrev jag min magisteruppsats Neapel, fotbollen och språket (översättning av kulturella referenser och dialekt ) vid Lunds universitet. Uppsatsen fick arbetsnamnet “Jag har sett Maradona” och utgick ifrån Gigi Garanzini och Marco Bellinazzos bok Il Napoli di Maradona, en berättelse om fotbollslaget Napolis första ligaseger. “Jag har sett Maradona” anspelar på några rader ur den napolitanska supportersången O mamma mamma mamma och uttrycker många av de mytbildningar som finns kring Diego Maradona, fotbollslaget Napoli och staden Neapel.
Följande är ett utdrag ur min översättning av boken Il Napoli di Maradona och beskriver glädjescenerna i samband med Napolis första ligaseger:
En Fiat 500 brakar rätt in i ett dött träd. En gamling pekar mot himlen och tackar sin skapare att han fortfarande är vid liv. Flodvågen störtar fram, den växer sig större vid varje korsning. Och vid varje refräng svämmar den över. Det är det otänkbara som har inträffat och allt ställs på ända, som ett timglas. Till och med de dödas själar är här, och helgonens själar och munacielli och belle m’briane – Neapels mystiska väsen. Alla välsignade andar lyser upp för att fira att väntan är över, att miraklet har skett, och för att San Gennaros stelnade blod idag blivit flytande en gång för alla.
Una cinquecento si schianta contro un albero morto. Un vecchio col dito alzato ringrazia il Padreterno di essere ancora vivo.La fiumana s’avalla, s’ingrossa a ogni incrocio. A ogni ritornello è un’esondazione, é l’inimmaginabile che avviene e si sfarina, è sabbia di clessidra. Pure le anime dei morti sono qua, e le anime dei santi, e munacielli e belle m’briane, tutti gli spiriti benedetti s’accendono per commemorare l’attesa finita, il miracolo compiuto, il Sangue che oggi s’è sciolto per sempre…